8 juni

Jorden är skapad ur Ymers kropp, och Ymers kropp är vin och bröd. Jorden lockar, den kallar på våra sinnen -- att känna på den, dess lukt, att äta ur den. Allt här är jord. Staden är jord, bussarna är jord, träden och solen: jord. Om kvällen kallar allt på oss, det längtar och skälver som febriga läppar mot dricksglasets kant. Så även horisonten; drypande fruktkött mellan husen. Så även våt asfalt, skenet från våt asfalt, doften av våt asfalt. Det är vin och bröd som aldrig surnar eller möglar. Det kan mätta oss, för alltid, om vi vill det.

Nu är öververklighetens kamptid. Framför varje skyltfönster radar gatstenarna upp sig. Kan strama glasrutor längta och skälva? Det är dags att se efter. Bryt upp, bryt upp! Det slår mig att hon alltid talade om gatstenar, för under gatstenar finns det vin, och bakom glasrutor finns det bröd. Det är uppdukat för fest på jorden, femtusen ska mättas och sedan många fler. Plötsligt ser jag stenen på ett nytt sätt, den tycks existera enbart för mina fingrar. Plötsligt verkar den säga: "Kom nu, allt är tillrett."