Fartyget går förbi mig, långsamt över skymningshavet i glipan mellan klipporna. Långt efter det att båten försvunnit -- den sjunkande solen har gått i moln och himlen har redan girigt börjat suga åt sig sammetsmörkret -- når dess vågor stenarna i strandbrynet. Kraften från båtens trägna rörelse, omvandlade till massiva vattenformationer enbart för att splittras mot dessa vanvårdade tänder till klippor. Till vilken nytta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar