14 december

Snälla, var med mig nu: vinflaskorna är insmugglade, och de här oblaterna sjunker som lod genom kroppen. Genom kropparna. Din, pulserande tätt intill min, i takt med ditt bultande blodomlopp. Det är söndag, och vi vilar huvuden mot axlar, händer i händer, tankar i balsam. Det är söndag och vi gråter de varmaste, mest ljuvliga tårarna.

Och allt jag vill just nu - allt, allt, allt - det är att röra vid din axel. För första gången tvivlar jag inte, för första gången vet jag, vet hur de här brinnande fingertopparna snart kommer nudda vid din mjuka hud. Vet hur känslan av dig kommer vara så mycket mer än jag någonsin tillåtit mig själv att drömma. Vet hur slutet denna gång inte kommer överskuggas av förväntningarna, och hur nytt det är för mig.

Du ler när våra varma kroppar möts. Dina tårar är molniga som diskvatten i kvällssolen. Jag skjuter upp allting annat, lämnar världen att vänta nu. Och jag rör vid din axel och tänker, att denna plats vill jag aldrig lämna.